Mina andetag fastnar på bilrutan .
Musiken strömmar ut & textraderna stavas utav mina trasiga läppar.
Tankar & ord , de som kvarstår och har fastnat i ett evigt nät i mitt huvud.
De ekar i tystnaden lika så i verklighetens operakonstert.
Viljan sliter i mig åt alla håll och kanter..
Endast musiken håller mig samlad, enade i ett par skor.
Alkoholen är det enda som gör att hjärtat håller rätt takt.
Sorgen finns djupt gömd under hjärtat. Det ingen ser, är obefintligt..
Sömnen är oregelbunden & maror river sönder hjärnan som ska vila.
Marorna finns i verkligheten, gömda bakom varje hörn.
Ansiktena är gömda bakom svarta slöjor, ingen ser deras sönderrivna anleten.
Blott jag i de besökta drömmar, i samma hand håller de narkotika & nikotin.

Regn, efterlängtan skriker.
Skogen, inte längre trygghet.
Hatet, växer i betongens djungel.
Alkohol, avslappnad.

Vad sker här näst?
Vem är berädd att klä av den mest påklädda gestalt?
Måste kläderna vittra sönder och falla självmant?