Jag talar om orden som små sorger,

vackra, tillitssköra

snäckskal som plockas

kastas i hav blir åter sår

som ännu inte läkt

varför läks inte sorger

som vandrat dagar och nätter

gömmer sig bakom ögonlock

försöker blunda och nå dig

men allt jag ser är din slutna mun

din grymhet är en mager kost

göder ej mitt längtanshål

hur smaklös var inte din vrede

den som bäddade mig till ett offer

kanske borde jag skriva ett brev

och förklara mig fri,

men mina tankar suddar

fortfarande din sura min

och hålet är fortfarande ett hål

som skriker, det var aldrig mitt fel

ett litet barn driver vilset omkring

försöker fånga orden,

de tre små orden som aldrig sades.