I gryningen kröner jorden en analfabet
Som en droppe, glidande i en trädkrona nedåt - liknas nåden
Hav av själlösa arméer applåderar stelt arrangemanget
Barn inmundigar sega råttor och döper sin Kejsare i sockerdricka
Då ler du. I fjärran borgar växer elakartat skäggstubb
och värnplikten blir ett värn, en filt att sno kring sig. Blåsiga dagar.

En uråldrig skrynkelgubbe staplar sin torra ved
Som ett jättelikt öga iakttar gumman honom genom fönstret
Till kaffeputtret glor hon hemsökt och svär i kammartystnaden
Barnen är utflugna och instoppade under jorden
Då förstår du. Helt nära faller mänskligheten till visshet
och den dagen faller ett barr från kronan och sällar sig. Till de obesuttna.