Prata inte, säg inget
det finns ändå inget som kan göra det bättre
inga ord eller meningar kan lindra
livet som det nu blivit
funderar på om jag håller på att gå under

är det såhär det ska vara
förträgna och bara göra allt lite värre
jag tror att jag givit upp, på mig själv på livet
jag tror att jag måste ta tag i det

långa kvällar ensam, stänger inne min ångest
gör det smärtsamt att tänka och komma vidare
långa dagar lunkandes framåt segar sig
rosa blommor kantar inte min väg
stenarna hopar sig

jag måste, säger jag till mig själv
det har kommit så långt nu
att jag inte längre vet vad jag måste
hur jag ska ta mig framåt
hur mår jag dåligt

väntar...


vet inte vad jag väntar på längre
vad är det jag vill att du ska säga
orden har tappat sin mening
närheten är inte densamma
jag är inte mig själv
och jag vet inte vad jag söker


jag har tappat bort orden som skapar mening