Så faller ett regn av drömmar ner, kring din nakna kropp
du kyls ner av det som är oupptäckt mark och du skakar av livets ridå.

Du räcker mig en hand, men den är alldeles för hal
du är tagen av de som kallas död, o din spegelbild är blank.

Du försökte viska i mitt öra om det som var och de som ska bli
men din krona har fallit platt till marken ner

Och jag försöker få din tomma blick att förstå
att mer trasig än din själ är bortom allt förstånd

Du är ett spindelnät av felsteg
och som en snöflinga fylld av hemlighet