de sköt mig
från båda sidor
det gör inte
ont längre
vetskapen om
den blanka vassheten
gräver sig inåt
störande systemen
öppnande floder
av rött

tveksamt vad
som känns mest
angeläget
du som vågade
möta mina gröna
eller du som vägrade
se mig i ögonen

jag trodde skyddet
räddade alla sidor
goda som dåliga
men nu faller knäna
mot marken
och jag är
ensam