de gömde sig där
bakom rädslans draperi
där bakom  skygghetens
murar
de gömde sig där bakom
undan sina egna
viktigaste ord

de dolde sig för världen
för ögonen som ville se dem

för dem som ville älska dem

de  gömde sig där
bakom rädslans draperi
där i gryningens andetag
såg vi havets spegel

de som dolde sig  för världen
de som inte vågat synas
nu hörs dess sång
ljuda
nu hörs dess röster tala

i oändlighet
jag vet