bär ljus
bland myller av folk
han ger och han tar
med självsäkra kort
och jag tror
att han lyser om natten

och ingen hindrar honom
att gå vart han vill
med lätta steg
han likt fågeln färdas
utan att glömma
vägen till sina vänner

för visst är han
vacker när han ler
sådär hemlighetsfullt
med ögonen sexigt
som om Djävulen själv
sitter på hans axlar

och flickorna följer
en efter en
ljudet av hans röst
trånar dess hesa ord
och en efter en
de sakta försvinner

ty han önskar
inte dig inte mig
han älskar oss alla
men mest av allt
han älskar

henne