Jag mindes den där dagen
det var när orden tagit slut
de hade seglat iväg på ett öppet hav

Och den där platsen framför
inte gick att beträda längre
Molnet ovanför skulle dra in över mig
som en sorg

Det var bara den där frågan
som hängde sig kvar

Skulle jag finna svaret på den
skulle jag också förstå
varför jag blivit som förvandlad

Jo, jag frågade honom
och han sa att det var fullständigt naturligt

Det var ju skönt,
och det var skönt att ha honom

Han var inget hinder
hur jag än såg på det
kunde jag aldrig få honom till det

Ändå gjordes han till hinder
och jag hade aldrig kunnat beträda platsen

Orden hade funnits
men de var inte längre mina, 
De kunde inte längre sägas
av mig

Jag undrar om det inte hade varit bättre
att låta dem, då hade de funnits kvar i universum

Nu låg de i en kakburk,
locket på

Släpp dem fria