Vid soluppgången, kommer åter ljuset
och lyser in genom fönstret, där jag bor, i huset
detta ljus är ju väntat, det återkommer varje dag
fyllt med framtid, och hopp, och annat, det vet både Du och jag

Men det finns ett ljus, som bara kommer ibland, någon gång
som man bara kan önska, men aldrig kan veta när det kommer, även om dagen känns lång
det är när man ständigt lever i mörker, i ångest och orolighet
då känns ljuset väldigt långt borta, och inget känns som verklighet

man undrar om det någonsin ska ljusna, när allt känns så mörkt och kallt
när det känns som någon i den egna själens sår strör salt
som bara förvärrar tillståndet, man är nere i djup depression
och kan inte klättra upp, man är i en svår situation

Dessutom har man en ångest, som griper tag i varje del i ens kropp
man vill skrika rakt ut, men kan inte ens säga stopp
för att orden stockar sig, det är svårt att andas, och hjärtat hamrar
man kallsvettas floder, och är yr, man hör minsta ljud och man klamrar

sig fast i sig själv, man ser inget ljus, paniken är total
i huvudet har man tusen tankar som samtidig mal
som en kvarn, och man tål inte något som låter, man är känslig för alla ljud
man drar ut telefoner ur jacken, stänger av mobilen – och ber till GUD

om hjälp att komma ur denna prövning som drabbat ens kropp
en overklighetens känsla kommer över, paniken är nu på sin topp
allting gungar, och man tror att man ska svimma
och man ser allting som i en dimma

Man lägger sig ner, men oron gör att man inte kan ligga
eller sitta, eller stå, man kan bara böna och tigga
att man kommer ur detta hemska plågoris
man försöker på alla vis

Till slut, efter ett par dygn, så kan man till slut få sova,
men man har mardrömmar hela tiden, i orolig sömn, och ingen tycks kunna lova
att man ska vakna och känna sig bättre, men det gör man till slut
då har man än en gång genomgått en panikattack, en långvarig sådan, och man vågar till slut öppna dörren, och gå ut …..

Men jag förlitar mig på min Gud, att han ska hjälpa mig en dag
att helt slippa detta elände, det vet jag
för detta ser jag ändå som en prövning i livet
jag vet att jag en dag ska jag få känna att det mesta ordnar sig, och det positiva jag väntat på, blir mig givet




© Ted Örnberg 2009