Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland så trött...


Vilan

Vill så gärna somna
när solen tar slut
och skratta till horisonten
när den stiger upp

då vaggar vilan
mitt hår i vassen
och kajor målar
himlens bara bröst


Fri vers av Fredrik Stillesjö
Läst 199 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2009-01-21 16:22



Bookmark and Share

  jörgen g
För att komma in i vilan behöver vi öppna vår hjärtas dörr för honom som äger den och som så av hela sitt hjärta vill skänka oss den.
Då ska vi bära den i våra hjärtan tills Han för oss hem.
2010-01-01

  Sofie Viktoria
Så vackert det här var. För mig kändes det inte som en trötthet i dikten utan snarare fick jag känslan av att vilja leva med solen, som man gjorde förr.
2009-01-26

  Elisabeth VIP
Vilken fin livsnära dikt. Kändes bejakande naiv i sin ton, full av värme och tillförsikt.
2009-01-21

  anits VIP
målande och vackert
2009-01-21
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik Stillesjö
Fredrik Stillesjö