jag babblade ansvar och vilja
vingel och velighet
att stå för sina ord utan stöd

snubblade jag handlöst

in i monologen jag
som predikar dialogen med klubban i högsta hugg
svingad för brinnande låga och närapå lustmord

på dagar av tomhet och frågor utan svar
på nätter av tomhet och frågor med alldeles för många


och du sa

med blicken in i väggen


det är nån


som
inte kan
som inte kan mer

än vara



och föll gjorde jag
i egen grop

och faller än för botten finns ej där
i egen visshets frånfall om egna olevda vägar
och min skenbara buklandning plöjer

bland asfalt blod stenar och kätting

skapar diken drypande av tussilago och
tårbräckta fjällbäckars vatten

när andras väl

må vara att
få vara

och jag kliver åt sidan

och vinkar förbi