Nu skenar hästarna ute på prärien, strax i utkanten av pereferin, sådana kvällar och nätter när svartmörkret tvingar sig om strupen, när översvämningen ligger som en isande kub under fötterna, min högsta önskan är en kraftfull nödbroms att hänga mig i, men tåget rusar vidare, inte en chans att livet hinner med,  på efterslänten är det omöjligt att ligga lugnt och betrakta den ena fårskallen efter den andra...