Jag skrev femton rader för varje provokation,
tänkte att jag nog nått en ändstation,
men bläcket flöt bra på detta vis.
Livet var en attraktiv aktris,
som satt sig grensle
över mina ögon och gav mig bränsle
till metaforer, skvaller och lärdomsdikt.
Tyngden av den kvinnan gav mig Angst - och gikt.
Nu vänder jag helst livet ryggen
och låtsas framstå som en trygg en.
Det går skapligt, det går väl an.
Svetten flödar i en djupröd spann.