var i ligger skillnaden
på de tusen tårar
som tricklar ner för kinden
och den ensamma röda droppen
som långsamt rinner ner
längst armen?

regn smattrar i vindens blåst
mot fönsterrutan som
avdelar världen
och isolerar känslorna
för alla utanför

pojken utan namn
har valt att inte bli man
hellre ensam i det mörka rummet
med den falska tryggheten
som tröst

det ingen ser det hör ingen
inte andetagen,
inte heller det tysta kvidandet
av en själ som sörjer

en själ som gråter
en själ som skriker
efter något som inte längre finns

bara tårarna
rakbladet
ensamheten

som en ensam, älskande tröst

memento mori
älskling