ögonen skimmrar i
den smutsiga spegeln,
täckt i fläckar som
vägrar gå bort

ånger, sorg,
förlorad fåfänga

endast ett par
veckor sedan...
men hyn ser redan
flera rynkor äldre ut


jag stirrar på din grav
men känner fortfarande
pulsen slå

inte hos dig
eller den vardag
du omger dig med

men här, i den
andra verkligheten
utgör du fortfarande
luften jag andas
och de små hjärtslagen
som får blodet att pulsera
genom min kropp


jag skymtar dig fortfarande

väntande vid övergångstället
stressande nere i tunnelbanan
bland de papayadoftande frukterna
i vår gemensamma lilla affär

men spegeln är för smutsig
och graven vi grävde
för djup

och du ser inte längre

men trots att du är död i mitt liv
lever du kvar i mitt hjärta