Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

propaganda/ tack konstfackseleven

 

nu är det så här, ingenting ändras.

 

morötter och jord, hur mycket mer kan en människa omfamnas, hydrauliken i maskinens arm,  trycket över bröstet, du är tolv, han är medelålders. livet beter sig, exakt ruttnar maten genom tarmarna. du är odräglig. du är lite för smal tycker han men kan ändå inte låta bli att ta på dig.

 

prognos för nolltio: tusen nya mcdonald's och modebloggarna expanderar och carl bildt somnar under femhundra nya flygresor, bara för att ställa sig bakom eu´s linje. regeringens miljöpolitik misslyckas. avloppen privatiseras och maud säger att endast med vår politik är det helt frivilligt att bajsa.

 

engla kremerades av svenska folkets tända ljus. det finns tre miljoner potentiella nazister i det här landet. jag vet det nu. i farstun ligger nyfödda, de är den nya sorten, snabbväxande. när de är sex år hängs de på köttkrokar och slaktas, de bör då enligt hamburgarkedjan ha en exakt övervikt på tjugofem kilo. för att de inte ska vara ledsna anställs en clown som gör dem både glada och feta.

 

jag står här och balanserar ett klot mot

min panna

kanske är det nu du kommer i rullning

och försvinner...

 

... ditt skelett syns

desperata tänder

hur översätter jag detta leende

någon skar en skåra i dig

och band dig vid ditt ansikte

jag knyter upp dig

men du står kvar

tittar svagt åt mitt håll och ser

en christer eriksson/ ett bostadsområde/ en vårdcentral/ en skog med ännu inte skjutna djur

 

 

nutid, för mycket ingenting:

// du är nollnio du är en gratistidning fylld av blondinbella.//

 

 

funny pussy show i turistparadiset lugnande vågor in mot stranden och vi är så snälla vi prutar från femtio och köper tre t-shirt för fyrtio spänn och vad är bistånd om inte detta och nu kommer en färgglad drink och där kommer en gubbe med en liten inhemsk tjej och skål älskling vad mysigt vi har det.

 

 

 

en bild på dig

den är svartvit

jag vet att

filten var gul

 

 

det kallas att stimulera köpkraften. du ler in i kameran, falskt och bräckligt. det kallas så att låna av sin utlandsskuld och lägga in i privata företag. du köper en bärs för att kunna panta flaskan. du går minus. det är vinter. du är i japan.

 

 

vi är människor

vi klarar inte av oss själva

all uppfostran är förgäves

 

 

på valfritt språk: "vi måste få försvara oss"

på mitt språk: "bara döda lite på måfå, liksom"

 

propagandaministerns tal innehöll innehållslöst material.

vit gud.

vit makt.

vit fosfor.

rasmassorna bärs ut i öknen och läggs ut till ett stort hjärta.

försiktiga slag nästan ödmjuka

padam

padam

nu kommer flygplanen

 

pilotens uppgift är att döda på avstånd, sedan flyga hem till sin familj och hämta barnen på dagis. går allt bra hämtas medalj ur kungens hand. medaljen fås inte för barnhämtningen.

 

hjärtat i öknen bombas

propagandaministerns tal innehöll innehållslöst material om provokation.

 

 

 

budord

 

köttgrossist

gynekolog

 

 

anna odells dikt

installera reagera

gå på tvären in

ta polisens kulor

ut ur de psyksjuka kropparna

 

polera memorera kassera

mängda

böj hjärtat runt det sterila

själva verktyget

 

 

   

vägskylt.

älgar runt om.

staket.

 

 

 

du vet, jag vet:

- det är så lite som behövs för att få lite värme, ett kärnkraftverk och en vän.




Fri vers av Christer Eriksson
Läst 1350 gånger och applåderad av 41 personer
Utvald text
Publicerad 2009-01-30 13:29



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
på besök i kina fick man höra en svart man tala, om att vi som bor i uesa minsann inte vill förtrycka någon eller bomba andra länder till frihet och amerikansk version av frihet, nej det skulle vi som frihetens folk aldrig drömma om att göra, mörda en och annan makthavare kan vi förstås göra, men det är ju bara som det skall, hur skulle vi annars framstå, som en stormakt utan kirurgens fina verktyg att skära bort friska delar i en sjuk värld vill vi ju inte framstå som trots att det är så... det bara är så det måste vara, men det skulle vi aldrig tillstå, det skulle inte se bra ut, så vi ljuger litet till mans och i en god anda...
när jag läser en text som din önskar jag att den fanns som cdbok...
2009-11-20

  Linen
Blanda och ge. Och du gav.

Trots spretigheten och det experimentella formspråket så är dikten förvånansvärt explicit. Det är lite skönt, man behöver inte jaga andemeningar som läsare. Och det är skönt med ett nollnio som beskriver nollnio, småcyniskt men är det så himla ironiserande verkligen undrar jag? Mig bet det i varje fall rejält på och fastnade bland allt det där som man inte vill tänka på men som ändå finns där. Jag tycker att det är bra att med intryck som fastnar, här är det ju som en explosion av olika former mitt i alla vassa och skarpslipade ord.
2009-06-11

  Bjarne Nordbö
nu är det så här, ingenting förändras

Du för mig alltid ett steg närmare mitt jag.
2009-02-14

  arie
äntligen, en text som skär igenom lagren, skikten och låter det bli sagt som det bara mumlas om på fiken, mellan vissa grannar, några insändare kan antyda.... eller undertext i viss media.

Det finns en propaganda en förrädisk "yta" som så sköljer och har sköljt över oss som nu skymmer vår verklighet,

och det värsta som jag tycker är att vi så har Tillåtit
detta att ta form, utan ett endaste inlägg i debatten, eller en röst som handlar.

en människa är alltid sina handlingar, inte sitt gnäll.

jag har hört folk gnälla på fiken över vår samtid, och allt hur våra liv blir. Jag brukar fråga vad gör du då? Och ingen tycks göra något, men bara gnäller.

Själv så tyckte jag att jag iallfall gjorde något då jag verkade som redaktör för bostadspolitisk tidning och vi var en nog så kraftfullt instrument i den bostadspolitiska debatten i Sthlm under sex år och i detta fick jag också möjligheten att få ut mitt "gnäll" samt min röst i den så då heta bostadspolitiska debatten innan valet, Jag försökte iallafall handla efter vad jag tyckte jag kände vara rätt då och jag försöker även nu så gott jag kan. Vilket kansekite så syns i mina dikter...menmen.

Vi har låtit oss bli duperade samt indoktrinerade till fullo att vi själva identifierar oss med Marknaden och i detta tror att detta är = jag, vi

"en christer eriksson/ ett bostadsområde/ en vårdcentral/ en skog med ännu inte skjutna djur"


vi har låtit oss bli en slags singularitet, ett objekt för Marknadens krafter att styra och ställa med bäst de vill ...

och vi går och inbillar oss att vi har ett bra liv...med kvalité aspekt 100, men leenden som jag ser är stela, och vår tids nya folksjukdom är distraktion. Jag ser henne springa fram mellan gatorna så distraherad med mobiltelefonen fäst vid örat, andra andra handen matkassar eller vad samt hon tycks vara så frånvarande i allt och ständigt går in i väggar, går på folk, ser inget

hon tycks leva enbart i sin egen distraktion - blindfolded


Människan har sålunda tillåtit sig själv att bli förvandlat till en "vara", en slags vara som vilken annan vara som helst och i detta drunknar hon på torra land.

Hon är objektifierad. Och det värsta är hon har tillåtit detta.

Karl Polynai; ekonomihistoriker som i sitt kalssiska verk " den stora omdaningen" redan för länge sedan varnade oss för detta och i boken uttrycker;

"Marknadens seger får inte leda till att också människor behandals som varor" vidare fortsatte han ... " om markanden blev den dominerande principen för samhällets själva grund, skulle det leda till samhällets, kulturens och frihetens förfall"


så utifrån detta så välkomnar jag verkligen
din dikt och konstfackselevens dikt


konstnären Christo, känd för att svepa in byggnader broar i skynke....

gjorde också ett projekt ett tidigt sådant... "Running Fenche"

där den konstnäriga ide´n var bara att leda ljuset från det ena havet till det andra över en bred , markremsa, kängst ner i södra amerika

..och för att få till det så var han ju tvungen korsa många stockkonservativa amerikanska farmare´s ägor, var tvungen att ta debatten i många små byars fullmäktige för att få tillstånd till detta projekt

han lyckades och dessa farmare som först skulle skjuta ifall han kom över dennes ägor stod nu och betraktade the Running Fenche på sin marker

och tyckte att detta var konst minsann...stolt såg de The Running Fenche löpa utefter deras ägor

ljuset från havet från ena sida leddes till havet på den andra sidan

ingen märkvärdig konstnärlig ide´...

men en dikt, ett inlägg

tack christer eriksson för ett angeläget inlägg som upphäver singulariteten en aning
2009-02-13

  Lena Renman
Samhällsanalys som heter duga! Mycket bra Christer
Lena
2009-02-08

  Tove Meyer VIP
du är genial christer. det är alltid med inandning jag läser dina dikter.
2009-02-02

  Linda Hammarberg
Oj, det här är helt fantastiskt. Du är helt fantastisk.

Älskar hur du byggt upp flödet. Speciellt det första kursiva stycket är helt fantastiskt. Gud jag vet inte ens vad jag ska säga :)
2009-02-02

  Eva Langrath VIP
Mycket träffsäker beskrivning av en verklighet som finns runtomkring oss, stämmer till eftertanke om varje människas ansvar för livet.

Eva
2009-02-01

  Karin Andreasson
Du är en ordens mästare. Blir rörd när jag läser din skildring av ett Sverige på väg ner i den djupaste avgrunden. Så träffsäkert. Och tyvärr överensstämmande med den bistra verkligheten. Kan någon väcka mig och säga att jag bara befunnit mig i en lång mardröm..
2009-01-31

  Lena Krantz VIP
Detta ser jag som ett starkt uttryck för samtiden i väl valda delar naturligtvis.

Odellskans sk installation har jag undrat hur fasiken den kommer att ta sig ut. Om om hade varit skådespelerska hade det kanske varit en sak men konstnär? Ja ja, känd blev hon ju på kuppen och kanske var det bara det som det hela handlade om egentligen?
2009-01-30

  Nina Ahlzén
det här är blytungt. kalla mig hjärndöd, men jag fattar inte vad du anser om Anna Odells "dikt". Själv tog jag mkt illa vid mig, kopplade på reptilhjärnan och önskade henne en Äkta djup psykos alt. depression. Visst, konst ska provocera, men jag blecv ledsen. Kanske förstår jag inte det ironiska, kanske har jag försökt få en säng på psykakuten och blivit nekad för många gånger. Allvar är ett fult ord här där några försöker leva.
2009-01-30

  Mikael Lövkvist
Christer, jag upplevde den här dikten som rent sanslöst bra. Jag hinner inte skriva alla mina intryck idag men det här är en dikt jag vill komma tillbaka till i framtiden. Den här dikten känns fullständigt friktionsfri. Jag imbillar mig att du bara släppte den här fri, och kanske filade på den i efterhand, men att den anlände i flöde. Andra strofens övergrepp (som jag tolkar det) sätter en tung inledande stämpel. Sedan kommenterar du på ett lysande vis på både inrikeska och utrikeska aktuella fenomen. Den här dikten berör mig som medmänniska. Jag gillar även formatet. Hur du skiftar i rytmer, raders mellanrum, osv. Det väcker än mera. Det finns inget hopp i den här dikten annat än måhända till skrivandet i sig, till det nästan fåfänga (i mitt fall) hoppet att folk (och fä) må vakna upp och öppna sina hjärtan till varandra, och möjligen till vänskapen.
2009-01-30

  Anna Frölander
expressivt och explosivt, kokande blod, missljudande farkoster, leksakståg i en tunnel, ord som reagerar med kroppen, kast och svängningar, en oemotståndlig värld för de oemotståndliga, du blandar hårt och mjukt, blir varm och stolt, glad och uppåt.

poesi och politik har allt med varandra att göra, allt och du gör det,

formulerar det sårbara, det älskansvärda, det idiotiska,
du formulerar de starka och de tysta.

återkommer kanske, med nåt mer konstruktivt. du smäller så jävla högt!
2009-01-30

    Calin
Så, hur är texten, är den värd att läsa?

JA!!!
och må den sprida sig som en löpeld.
2009-01-30
  > Nästa text
< Föregående

Christer Eriksson
Christer Eriksson