Havet spelade med stråken mot skörhetens
violin ,så tyst så nästan ohörbar
var melodin
så tyst hördes blomman fladdra
jag har aldrig hört vinden gråta
men den gången då
du vandrade i solnedgångens
kyssar emot horisontens hår
då tror jag vinden grät
en tår för all din skönhet

jag har aldrig hört vinden gråta
men den gången när
du sjöng för barnet i ditt hjärta
som du vaggar till sömns

då tror jag jag hörde vinden gråta
för all din skönhets skull