Där på toppen av ett berg, vid horisonten bortom fjol.

Där stod du och lät ditt hår dansa med vinden, såg längtande ut, bort.

Som en gudinna med solens färg, i färgstarka drag.

Vad eller vem tänkte du på?

Jag önskade mig få veta.

Där på toppen av ett berg, vid horistonten bortom fjol.

Du bar en klänning oskyldigt vit, lite genomskinligt framkallade solen dina konturer.

Med en tiara som såg ut att vara fylld av briljanter eller kanske diamanter.

Vem är du underbara?

Därpå toppen av ett berg vid horisonten bortom fjol.

Jag såg din bringa fylligt varm.

Som om den ville visa mig något, speciellt.

Du såg dig om.

Du såg på mig.

Du log.

Därpå toppen av ett berg bortom fjol.

Jag möttes av din blick, som färgade mitt inre till kärlekens rödaste färg.

Hela mitt inre fylldes av passion och en inre längtan till dig.

Du såg dig om, du log innan du hoppade, ifrån toppen av ett berg vid horisonten och försvann


Din kärlek var ej tillägnad mig.