Folk, människor som påminner
om vem jag var vart jag var på väg
stegen jag tog okänd mark jag beträtt
i sökan efter något annorlunda

Intryck, stunder jag fångat och sparat
någonstans långt in men ändå så nära
hjärtat och alla andetag röster jag lyssnat
till och dagar jag vandrat gått försökt springa ifatt
mig själv mina minnen och all min sorg
som på något vis fastnat blivit kvar
långt inne men ändå så ytligt och du hade kunnat se den
om du bara ville

Dagar, nätter jag funderat och tänkt att
jag kanske borde sluta att om någon bara
visade hur så skulle jag säkert kunna
bryta upp och fly ut ur henne
ut ur min närmsta största
fiende som är den enda jag aldrig riktigt kommer
vilja lära känna för hon är så lik mig men ändå
så väldigt långt ifrån den jag någonsin menat
att vara