Jag är helt slut.
Av allt gnäll.
Morsan bara plinkar på om att vi ska flytta ifrån gubben här hemma.
Farsan har slutat höra av sig.
Och allt är bara skit.

Musiken på högsta volym och tankarna blir fler och fler.
Slåss, röker och dricker för att döda det eventuella barnet.

Kommer hem sent på kvällen, sover långt in på dagen.
upp, duscha och så iväg igen.

Varje dag.

Lika dant.



"Då kanske jag ska börja skolka igen oxå!!!"
"gör vad fan du vill, jag bryr mig inte längre!!"
skriks här hemma.

Sorgen äter upp mig inifrån.
Varför kämpar man mot ett slut man ändå aldrig kommer uppnå?
Döden är ända utvägen..........