Till en känd melodi.

1. Vem kan leva förutan fred, vem vill bo i ruiner.
Vem kan höra tjut från raket, och ändå orka leva.
2. Vem vill se sitt barn i ett krig, vem vill minnas gråten.
Vem kan se dom i vita paket, utan att själv gå under.
3. En enskild männskas maktlöshet, gör ingen skillnad i världen.
Och inte har vi nå´n stor profet, som ger oss ord för färden.
4. Sånger skrives och sånger hörs, sånger till hela jorden.
Ändå ser vi att intet görs – ty sorg känner sällan makten.
5. När vapnen tystnar, luften blir klar, barnen skrattar och leker,
känner jag att hoppet finns kvar – medan jag stilla gråter.