Där inne i gläntan
när solen kysser still,
då klingar jag min klocka
på stjälken spröd och vill.

I daggens nät jag bugar
och blommar för vår jord,
bland spröda björkars grönska
jag viskar kärleksord.

Jag dansar morgondiset
med syrsan ack så glatt,
och doftar vår av lycka
i brudbukett jag satt.

Så vit som oskuldsfärgen
jag blommar varje år,
jag plockats av vid stjälken
på bordet där jag står.

Dodten är gudomlig
men skövla mig ej bort,
ty kalhyggen och gifter
mitt liv kan göra kort.

Jag är en liten blomma
uppå vår herres jord,
låt mig få spira lyckan
med klockans rena ord.





ME/09