där någonstans bottnade tystnaden
den tomhet som inombords fanns

du skapade ena meningen efter den andra
jag kände mig kvävd, bortblåst under stunden
försökte hejda för att själv få luft

du målade upp, fortsatte hela vägen
innanför mitt inre föll min önskan
att få säga en enda mening

varje ord jag skapade kvävde du om igen

där någonstans bottnade tystnaden
den tomhet som inombords fanns

åter igen bubblar du på som inget alls



för att orka lyssna vill jag ha en mening

är de för mycket att begära?