han ligger i ett hörn och väntar
hopkrupen i fosterställning, han flämtar
högljutt

den slutgiltiga resan
vart går den?
neråt?
uppåt?
åt vänster?
kanske utåt?

till universums oändlighet
nya dimensioner
tidens evighet

svåra, jobbiga tankar
stora
för en liten människa

han håller krampaktigt i sitt styva kön
tårarna droppar från hans haka
hans maniska skratthosta
speglar hans söndertrasade själ

kallsvettig
panik
dunkar sitt huvud i väggen
brutalt
blodigt

väggar i grått
tankar i svart
sammanbrott
hans hjärna hann ifatt

det glimtar till i hans ögonvrå
och han slocknar