Persikolunden är förvillande fridfull,
pelargången som löper längs hela långsidan
andas historia på mer än ett sätt,
kulhålen i väggarna berättar
om något helt annat.

Som bleka vålnader vandrar munkar
som än vårdar osynliga örtsängar
och vilar i skuggan under mandelträden.

Murarna befäster det oundvikliga
och tiden får en annan inriktning.