Öppen mun ropande på hjälp,
ur tröttat bröst med ögon som ber,
en röst tunnare än spindelns nät.
De sitter i hjälplöshetens nöd, med
sargad själ, utan en människas värde.

VARFÖR? HINNER INTE! BUDGET?

Att på rummet vara ensam
med sin död, utan hand att hålla
Dörren är stängd, ingen kommer!
Utanför rummet går kampen vidare.
Det finns ingen tröst i forna minnen
minns inte längre.
Så vill ingen avsluta sin stund på
jorden.
Ensamhetens död på rummet, utan
hand att hålla.

VARFÖR? HINNER INTE! BUDGET!