Havet har dösångest, förpestade
är landskapen, kontrollen är tappad.
Skapelsen kantrar, havet lider.
Det fannns en tid då vågorna smekte
klipporna med sol och sälta.
Sanden krusades av rena vågor.
Allt var som ett vackert möblerat rum.

Nu smeker vågorna klippor med
utspilld olja, liv blir till död.
Vid strandens kant kämpar fågel
och fisk, i kamp för livet.
Det finnns ingen kod att trycka på
för att vända allt till plussidan igen!
VI måste vilja göra något!
NU, NU.

ullabritta