Du predikade om hopp

utan det så förgås vi

mänskligheten blir cynisk

allt blir dystopiskt

sen så bara försvann

Marianne

rent utsagt

en svimmande nervositet

hoppet är svindlande

känsla

En stillhet

i centrifugalkraften

En nykterhet i fyllan

På Gröna Lund utan

ett öre på fickan

Stormens öga

Att se framåt

i bakvattnet

Myndigförklarad

i efterblivenheten

Fullt rörlig och fri

i handikappet

Du kvicknade till

Marianne, yrvaket

hoppfull hela tiden

evinnerligen i tid