Jag kanske bara ska ge upp
ska du hänga med till ensamma lägenheter

ställen där folk ser men inte tittar
platser där ord slutat betyda något

En plats som denna som vi lever i
en atmosfär som säger åt dig att huka dig
under staten under lydnad under patriarkatet


Du kommer alltid att minnas mig
jag har redan glömt dig.

Du jag skiter i det, jag har min rök från ciggen
jag har mina röda naglar.
Jag har mitt sönderskurna hjärta.


Ciggaretten släcker min törst efter destruktivitet,
det enda jag har kvar innan galenskap.

Det enda och den enda,
ångan stiger från gatorna himlen har fällt tårar.

Mänsklighetens under är över
dagar då solen lyste och prisade livet

slut.


Männen skär sönder, torterar, våldtar och misshandlar

det är inte konstigt man blir rädd för världen
skrämd av sin egen bild i bilrutan på väg bort.


Kommer det någonsin att ändras?

Kan vi någonsin leva sida vid sida
ska jag någon gång sluta?