Pennan rider en feber
tyglad av en väloljad streber
Det är jag! Det är min mimik,
och mina fraseringar som ljuder som ren musik!

Pennan bär ett andeväsen
fostrad att vara estetiskt kräsen
Det är mitt ego! Min enkla själ,
som bara vill de mindre gott och väl!

Jag har en harpa
som rider mig i kvällen
som tar mig välbehållen till mångahanda ställen.