Jag trycker in tummarna i ögonlocken. Känner hur ögonen ger vika bakom skinnet, trycker längre in och mitt huvud sprängs, jag slutar och öppnar ögonen innan det blir outhärdligt. Martin Beck sitter på toaletten och strirrar på en fläck vid handtaget. Han lutar sig fram och knäpper fingrarna medans han dramatiskt frågar ”Vet du vem... Sofia Ström är?” Jag skakar på huvudet och låter mina fingrar spela över det sönderpissade govlet tills jag når min väska. Jag drar den till mig som ett skadat djur, dötyngd. Han lutar sig bak, han tror jag ljuger. Tur att Gunvald inte är här, tänker jag för en sekund och trycker mig mot väggen. ”Sofia Ström, säker på att du inte har sett henne?”, han pausar mellan varje ord och lägger sin tyngd på frågetecknet. Jag mummlar något, öppnar tygväskan och trycker in huvudet. ”Snälla gå” Snyftar jag och kortsluter min miniräknare. Men han sitter kvar, och jag tänker inte röra mig. "Vad har hänt med henne?" Frågar jag tillslut och rullar ihop mig till en boll. Jag hör honom andas genom det blå tyget och gångjärnen på toasitsen gnisslar till. "Hon är försvunnen" Säger han tillslut. Det blir döfött tyst mellan klinkersen. Jag andas tungt och papprena trycks, svettigt mot kinden. "Har ni försökt leta efter henne?" Jag hör honom resa sig, jag ryser till. Tänk om Gunvald var här. "Nej".