Sitter här och lägger pussel

skårorna i kroppen är
inte så tydliga längre, för
alla bitarna ligger nästan
på plats

förutom den där ena

den du stal
den som sitter där
någonstans vid min
handled
och nu utgör ett stort,
gapande hål

har sprungit vidare nu
känner det liksom när
vinden tar tag i håret
men nånstans

nånstans

finns det ändå tomhet

kanske för att jag
sitter själv och lyssnar på
belle & sebastian

kanske för att ångesten över
att behöva somna själv
är tusen gånger värre än
pinsamheten av att vakna
vid nån man inte
kommer ihåg namnet på

eller kanske för att jag
lägger pussel

alldeles själv?

Den dåliga maten har
bytts ut mot naturfil och frön
och röken har förlorat slaget
där nu gymmet fimpar cigaretter
mot hyn

Grönte och rotchips, belle & sebastian
och åsa ericsdotter

lord anthony och kräklek

baksidan av myntet
jag inte vill suga på