Ögon står
i ett ovanhav
där skeppen
ännu sover
under ytan vandrar
de bortom vilande

hittar ett träd
med köld i krona
sveper stammen
där händer möts
i grenar
utan vantar och vind

jag och trädet
har en hemlighet
de drömmar vi har
lyfter mot havet
väntar på de vrak
det döljer

i barken
syns trädets
stelnade stumhet
talgoxen värmer
med visorna
och jag följer efter dem