Han är min drog och ikväll har jag varit honom nära
jag har synat honom uppifrån och ner
lyssnat på hans röstläge, skratt
tittat på hans minspel, hållit hans hand
Men jag har inte intagit honom

För jag vet att om mina läppar möter hans
är jag återigen fast
Tillbaka på ruta ett
och till vilken nytta?
När han bara är ett substitut
för det som jag själv inte förmår