Ska pryda ditt rike
med blommor och blader,
ansa bort vintern
så nytt uti rader.

Tända ett ljus
och tänka tillbaka,
jag var ju sen barnsben
din älskade maka.

Tidevarv komma
tidevarv gå,
men aldrig, nej aldrig
jag kommer förstå.

Ska pryda ditt rike
tända ett ljus,
känna din styrka
i boningens hus.

Varför, ja varför?
jag får aldrig svar,
blott minnen och foton
hos mig lever kvar.

Du fick mig att skriva
sätta mig ner,
andas en ny dag
i kärleksmanér.

Åter igen jag ska
vörda ditt rike,
du lever ibland oss
så starkt utan like.

Suss gott lilla gubben
vi hälsar dig alla,
din prägling på jorden
får tårar att falla.






ME/09