på en träbänk hör jag ljudet bakom mig
av rullande vagnar på huvudbangård
kupeér fulla av människor med egna mål och
linje 832 står rakt framför mig
ögon fastnar på asfalt där
halva staden går på hjul
och en inrökt bordega vid centralen
öppnar portarna tidigt på dagen igen

runt min hals flätas rött och svart
och i den skiten letar sig ner
i mitt hjärta bultar rött och svart
hoppas en dag skiten rinner ut

men inte under jorden vid vägen där hemma
jag vill flyta från land till land
i 832 skingras tankarna fritt
men skiten ligger fortfarande tungt i mig

samhällen utanför
lika gråa allihop
drar för gardinen
orkar inte se just idag
men det ska bli skönt
att få slå sig till ro
hemma igen
efter timtal bakom ridå
hemma igen
efter timtal under marknivå

jag tänker tillbaka på uppväxten hemma
hur gick det för barnen i klassen?
som på avslutningsdagen stod på rad
finklädda, stolta framför föräldrarskara
betyg på ett papper var inget för mig
har glömt bort hur det gick för längesen
några har fina jobb någonstans
någon familj och barn och villa
några är fortfarande instängda i salar
och någon visslar i väntan på bättre dagar

har någon där sett det gröna ljuset?
har någon där grävt ner sig i skiten?
eller är alla lika torra som jag tror?

i 832 finns allas sorters åldrar
och alla skulle kunna ha något att berätta
men bussen är dödstyst och stämningen torr
med lurarna på drömmer jag mig dit
ensam tillbaks till lundgatan 3
när solen sken och jag sprang med barnaben

samhällen utanför
lika gråa allihop
drar för gardinen
orkar inte se just idag
men det ska bli skönt
att få slå sig till ro
hemma igen
efter timtal bakom ridå
hemma igen
efter timtal under marknivå

jag tänker tillbaka på de fina år vi fick med varann
uppskattar verkligen alla resor vi gjorde tillsammans
men vågar inte plocka fram minnesbilderna som finns
skulle dränka mig själv i ett hav av svarta tårar
mitt hjärta bultar för dom som finns kvar
skulle vilja säga det till dom, låta dom känna
men det är svårt att uttrycka kärlek till nån
när man är så långt långt ifrån hemma
men innerst inne tror jag dom förstår
och likaså mot mig, fast tystnaden ibland känns stor
men snart är 832 där hemma