Likt månens ljus leder en i mörkret,
fick du mig att vandra från skuggorna.
Jag såg dig och skuggorna lämnade mig,
du log och jag värmdes.
Du skrattade och det var som vårens första fågelkvitter,
Jag var ute ur mörkret åter, och jag njöt.

Dina ögon är likt fullmånens spegling på det stilla havet,
ditt leende likt soluppgången en vårmorgon.
Ditt skratt är likt poesi i vinden,
och när vinden leker i ditt hår sjunger den.