Du antar en massa gissar och påstår om mig
jag känner mig som en oskyldigt anklagad
framför domarens skrank
det är visst någon slags konstig sed hos er
att tvinga människor dit

Jag blir stel förlamad och fel
jag går in i mig själv där jag får vara ifred

hur kan du sitta där och inbilla dig en massa om mig
du är inte lite fräck!

jag upplever dig som extrem och oartig när du
klampar in på mitt revir kränkt och vansinnigt sårad
sparkar jag bakut

Du fattar ingenting blir arg och anser att jag är elak
reserverad och störd i huvudet

du ville ju bara visa att du var intresserad
av mig du ville ju bara visa omtanke

Jag begriper det på ett sätt
men inte just då

jag reagerade instinktivt
jag menade verkligen inget illa

när jag vill prata med dig går jag rakt på sak
jag säger som det är och jag frågar dig direkt

då blir Du fullständigt chockerad och undrar hur
fasen Jag kan ta mig sådana friheter bara sådär!

skulle vi kanske kunna mötas någonstans
på halva vägen
någon gång i framtiden...