Får ingen ro uti kropp och själ
när AF med piskan snärtar min häl.
Jagad av blåslampans lismande sken
ont gör föraktet på kinden som ven.

Kämpat och slitit sen ungdomens dagar
nu får man tacket, regering behagar.
Bättre att ungdomen går och slår dank
ölande supa och kravla i sank.

Fy för den lede som låter sig slickas
av paragrafer med nollkollets hicka.
Hoppas den sätter fast i strupen
ge glina jobben och få sista supen.

Sen kan vi börja, att återuppbygga
hushemmets välfärd och känna oss trygga.
Har vi sen turen att gamla få bli
då först på ungarna vi har satt pli.

Stolthetens mantel har kapslat oss alla
dagen gryr morgon med mögelfylld fralla.
Sen koka soppa på spikarna små
fallskärmas getto har svårt att föstå.

Smilandets stryning, med opposition
pladdrar i väder sin falskhetsvision.
Bättre att stämma det är uti bäcken
än känna hur piskan svider i stjärten.

Får ingen ro uti kropp och själ
när AF med piskan snärtar min häl.
Lägger mig snart ner i graven den kalla
tar med mig AF, ser pöbelpack falla.

Jagad av blåslampans lismande sken
vore jag tjugo jag störtat dom ren.
Högern och vänstern har ej någon koll
alla så spelar dom lismandets roll.







ME/09