Känslan av att
jag borde inte vara här

Jag är bakochfram

Allt är uppochner
men om allt är det är väl inget det…
egentligen

Är ledsen med ett leende,
som ett stumt ljud

Min fantasi
tar mig med på inre resor…

pumpar dystra ackord
och har en svart-vit palett



Känslan av att inte höra hemma
någonstans

vara utochinvänd

vara så fruktansvärt
besvärlig och odräglig

Att ingen vill vara
ens i närheten

irrar runt hit och dit
hittar aldrig fram

hur ska man komma fram
när man inte har nåt mål



Känslan av malplacering

jag finns ju inte ens
ett hologram av mitt forna jag

vill inte vara i vägen längre

så jag kryper ihop till en liten
tajt hög under trappan

så världen nångång slutar hata mig…