Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Men jag överlevde... (Cecilia #12)


hade precis accepterat
min närstående död
insett
att min motståndare var för stark

jag hade kämpat mig kallsvettig
ådragit mig öppna sår
utslagna tänder
och brutna ben

skakade och grät
när du kom till min undsättning
min ringhörna
och slängde in den vita handduken

nådastöten
hängde i luften
när gongongen drämdes till
och ekade i mitt huvud

satan vann kanske
men jag





jag överlevde












Fri vers av Staffan Welroos VIP
Läst 241 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-05-16 12:07



Bookmark and Share


  ingen
du är grym! överlev allt, du förkänar det!
2009-05-19

  Junitvillingen
Att falla är inte det värsta - om man efteråt kan/orkar resa sig igen!
För DET är en styrka:-)
2009-05-16

    leelee
Styrka att resa sig, läser in jag här....och kraft....trots allt.
2009-05-16
  > Nästa text
< Föregående

Staffan Welroos
Staffan Welroos VIP