Livet, kivet, grälet, genmälet – som tundran, torr och karg
varför är det så mycket lättare att vara arg
än att vara på gott humör en stund
jo, jag tror att en av förklaringarna kan vara ordet avund

tänk om vi kunde öppna vårt stängda jalusi
så skulle vi se igenom och upptäcka vad mycket glädje man finner däruti
i stället för att gå i ilskna tankar om andra och onda planer smida
visst vore det bättre om vi öppnade oss för varandra i fred, då slapp ju så många att strida

mot den ena och den andra och istället skapa försöka skapa fred
som i sin tur skulle locka fram även glädjen och lyckan och kärleken med
och vi skulle kunna skratta med varandra i stället för att skratta åt varandras olycka
och sluta springa runt med skvaller och istället om varandra tycka

varför växer ilskan fram, ibland av ett enda litet ord
precis som ett litet frö som börjar växa i sinne så fort det är satt ner i jord
och expanderar i en rasande fart, med rötter åt alla håll
och när knoppen når markytan på ett ögonblick, så blommar den direkt i moll

så kan ett litet ord bli så stort när avunden och ilskan används som näring
och ryktet sprider sig runt i rasande fart, fortplantad av varje skvallergubbe och käring
och inom några timmar så har ett enda fel sagt ord växt sig till något som kanske aldrig går att återställa
och mångårig vänskap, faller samman, och ovänskap börjar gälla

det borde inte vara rätt att det ska bli bråk av en enda mening eller ett enda litet ord
då känns det precis som det ordet är väntat, för att kaoset ska sätta igång en kedjereaktion, och vänskapen kastas överbord
varför är det många gånger så nära till sinnet, när ett enda litet ord sådana känslor har väckt
det kan ju bero på många saker, kanske bland annat avund, eller kanske bara brist på respekt



© Ted Örnberg 2009
Foto:www.fotoakuten.se