Dagen som vi avskildes

gick jag till min gamla anteckningsbok för att skriva

och riva sönder i den i hemlighet

men min gamla anteckningsbok stod framför mig som en vild häst

lämnade mig och sprang löpande mot natten..

i arket av det vita pappret

jag är en vilsen myra som lär sig böner

med fingrar av fikonträd som ber..

Vad är det som händer med oss?

flyger du?

eller kanske det är jag som glider till botten

eller vice versa....

det känns som om jag förrättar min egen vigsel med bläckhornet

och det är mina vita papper som bevittnar detta bröllop

jag simmar med dig till slutet av universum

men jag upptäcker under vår resa

att vi fortfarande är inuti mitt bläckhorn

där sitter vi tillsammans

med en osyling penna som noterar protokollet av våra sammanträden

av våra gräl

och utbyte av slag

bläcket flödar ifrån mina artärer

och när jag vinkar till dig med min hand för att tar farväl

så hittar jag tio pennor mellan mina fingrar

så jag går tillbaka till arket av mitt vita snö palats

med väggar av mina papper..

och utropar den

 oberoende kungariket av affektionen

och

lämnar spåren av mina fotsteg som förgås

springande på arket av det vita pappret

varje natt går hjältinnor från mina dikter

ut ur mina papper..

sväver och kretsar runt om mig innan jag sover

Jag väljer en av dem

och dansar med henne tills gryningen ankommer

varje natt sover jag med en av mina hjältinnor

sedan gråter jag din bortvaro i deras famn

varje natt reser sig mina bokstäver upp ur

svepningstyg av det linjerade arket

knaprar mig i småbitar

bit efter bit

och slukar mig gradvis

likt elden när den korsar ljuset tills berusning

här är jag

svag

spriden i mina bokstäver

och försvunnen i dem

korsar de genom tusen och en natt

i skrivandet om dig

och förvandlades till tusentals sidor...

Så Hjärtat..

 om någon dag saknar du mig

och du vill väcka mig

bli inte förvånad om du hittar inte mig

för du kommer att hitta

mina glasögon

en hel hög med dikter

cigarettfimp

och

 massor av aska