När solen skiner in genom mina persienner vet jag att du finns någon annanstans, långt där borta.

Vet också att mina skrik rakt ut i ensamheten inte når ända fram, men det gör ingenting. Min tanke, mina skrivna bokstäver kanske når fram i stället och kanske de ger dig kraft att stå emot en dag till. Ger dig någonting som inte finns, egentligen. Ungefär som när The Beatles sjöng Yesterday för oss, och vi kände att våra bekymmer kändes långt bort, långt bort.

Nu tystnade grannens gräsklippare och i träden vinkar rosavita blommor från äppelträdet. Vinkar och viskar om en kommande sommar. Hoppas vi ses då, det är inte för sent än.