hon var åttiofyra år

hennes långa livstid hade fyllts
med besvikelser och svek och sorg

hon var åttiofyra år

ibland grät hon som ett barn
och resonerade som ett barn

ålderdomen hade tagit delar av synen
hon hade svårt att gå och ut kom hon sällan

hon var åttiofyra år

fylld av minnen berättade hon
som om det hänt igår

hon var åttiofyra år

och ville leva ihop med någon människa
som kunde ta hand om henne

livet hade gjort henne bitter
och svår att leva med

hon var åttiofyra år

men ställde orimligt naiva krav på livet
ungefär som ett bortskämt barn

hon var åttiofyra år

och jag tänker
att hon kanske aldrig hade varit barn