|
|
Syrener och en Oscarsson
det är skymning, vita syrener vajar spöklikt i vinden då, för längesedan vajade andra spöken i källaren till höghuset med de blå balkongerna man vet det är vår där också för på gården leker alla barnen a-barn, dibarn, solrosbarn, maskrosbarn, nyckelbarn, barn av sin tid, barnbarn, b-barn, c-barn, älsklingsbarn, olycksbarn, hjärtebarn, andras ungar, halta och lytta men inga plastbarn så står cyklarna i sitt stall och sparkar ivrigt bakut, kulorna rullas i rännor, hopprepen svänger och hagarna hoppas på sjunde våningen dansar en pappa vals med sin lilla dotter, flickans fötter ovanpå sin fars, så hasar de omkring, nynnar, valsar, dansar, hennes små på hans stora nog är det vår för i tvårummaren snett ovanför ropar någon halleluja, ett fönster står på glänt och visst kan man hoppa om det inte vore så att man dansade vals med sin dotter det är fredag, det fejas och skuras, golven bonas och vaxdukar torkas, förkläden tvättas och gardinerna stärks sedan är det lördag och Hyland hälsar på i var mans nyskrubbade hem skandalen är en Per Oscarsson i bara kalsongerna och tanten på två trappor som inte har någon man men män ändå i torkrummet i källaren hänger spöklika lakan på rad vita som syrenerna i denna natt
Fri vers
av
katt.inc
Läst 1254 gånger
och
applåderad av 29 personer
Utvald text
Publicerad 2009-06-03 22:29
|
|
|
lodjuret/seglare
Du skriver då så man blir allez häpen, hoppas du kommer 'tillbaka' hit igen och lägger ut mera ur ditt härliga skafferi där inombords
2011-02-21
|
|
|
|
© Birgitta Wäppling
Du beskriver det så väl, så som det var. 70-talets Sverige. Gårdarna. Det gemensamma och det som var ändå.
2010-12-11
|
|
|
|
desperado
Väcker massor av minnen och bilder flimrar förbi. Även jag bodde i ett hus med blåa balkonger... Välskrivet och tankeväckande! Måste läsa flera av dina alster.
2010-01-05
|
|
|
|
Kristina Wallbing
Du kan konsten att balansera på den vassa eggen mellan till synes nostalgiskt fridfulla bilder och skrämmande, djupt tragiska. Kanske är det dina små antydningar, som i förbigående, som skapar stämningen. Varje gång jag läser dina dikter tänker jag att du verkar så närvarande i dessa minnesbild, de verkar så levande för dig. Och jag tänker att det måste kosta att skriva så. Men det är nog därför du är så bra på det själsliga hantverk god poesi är.
2009-10-16
|
|
|
|
Nina V A
Det är så mycket som vaknar när man läser dina dikter, man tar fart rakt in i former av återblickar och bjuds en huvudroll som rasslar likt en gammal filmprojektor.
Ljud, dofter och ett flimmer av bilder omsluter och världen häftar
vid dina ord. Plötsligt minns man lakansdoft, nyckel i band kring hals och hur kulor rullas, barn barn och öppna fönster.
Jag tror att oavsett när man är född ändå kan ta till sig och fängslas i den stämning du bjuder.
Vida mänskligt i sina detaljer, i ditt skymningsljus. Närande livslapning och man sträcker sig efter mer. Verkligen.
2009-07-15
|
|
|
|
resilient
Så har hade jag tänkt skriva. Om jag kunde. varför göra det nu när du gör det så mycket bättre?
Fan ,vad bra du är. *minns Oscarsson*
2009-06-07
|
|
|
|
Melona
Jag minns den första gången jag läste något av dig, katt.inc. Just nu kommer jag inte ihåg vilken av dikterna, men vet att det var om en mördad, eller helt enkelt om någon som dött en helt vanlig, ordinär död - som sedan bars ut i en svart liksäck. Det är där jag stannar, som tröskeltittare och åskådare; som att jag är ett med linsen; med uppsnappande sinnliga referenser. Jag vet att det är ett blått ljus, verkligen att det är ett blått hus, mot insidans vita väggar, svartprasslande liksäckar, höghus och med stora ögon ser jag allt detta. Ur ett barnsperspektiv, tror jag - och så bultar det, blodet mellan raderna; tillika mitt eget i tinningarna.
Din penna, eller snarare ditt tangentbord i samarbete med dina flinka fingrar skapar rapporter ur blå höghus om ett Sverige som inte längre finns, och jag förstår att du skriver historia med perspektív, som ännu levde kvar i ett mer dominerat manssamhälle, inte för att du skriver genus, nej, du skriver verklighet, sedd från dessa barnaögon.
Det som gör dig och din diktning särskilt spännande är att du aldrig skriver oss på näsan, du ger oss läsare tillräckligt med beståndsdelar, ingredienser för att ana; men aldrig veta och det skapar ju dynamik som gör att man minns och grunnar vidare, målar egna bilder och tolkningar och det är ju en förnämlig förmåga att ha, som poet och författare.
Kanske att det inte händer mycket på det inre planet, inte i vart fall av det som står skrivet, men nog vet vi; genom dessa bilder att det vältras en särskild dynamik under raderna, inom ramarna av dessa bilder; ja, där finns ett rummets och handlingens enhet som viskar, får oss att förnimma:
"det är skymning, vita syrener vajar spöklikt i vinden"
denna inledning får oss genast placerade, just att använda sig av "det, den" skapar en pekande placering och läsaren leds rätt och rakt in dit poeten vill få oss, känslan av sommarskymning och doften av syrener, herregud, det är bara till att sticka ut huvudet genom dörren, fönstret så vet vi hur det känns, doftar, eller så är det bara att blunda, för doften av syrener är synnerligen speciell och oförglömlig.
Miljön är en klassisk bild av barndom och miljonprojekt; fast vad vet jag om platsen; jag är dåligt bevandrad i den stockholmska staden, tyvärr; hursom,
du beskriver väl tidsandan och könsrollerna och den allmänna tidsandan från då i dessa rader:
"det är fredag, det fejas och skuras, golven bonas och vaxdukar torkas,
förkläden tvättas och gardinerna stärks
sedan är det lördag och
Hyland hälsar på i var mans nyskrubbade hem
skandalen är en Per Oscarsson i bara kalsongerna och
tanten på två trappor som inte har någon man men män ändå"
där då de allmänna göråmålen så väl beskrivs i samband med dåtidens
stora hype och familjeunderhållning; Hyland, stora kulturella händelser som
Oscarssons fillingar och sedan då; moralkakan och det allmänna samtals och skvallerämnet:
"tanten på två trappor som inte har någon man men män ändå"
- den raden fullkomligt älskar jag och får mig att le, tänker på den tatuerade änkan och blir fnissig.
ja, slutet, där du så snyggt och sammansvetsat; homogent får ihop hela textens dynamik och mjukhet i det som ligger och skrämmer där i skymningen mellan raderna:
"i torkrummet i källaren hänger spöklika lakan på rad
vita som syrenerna i denna natt"
Ja, jag kan inte annat än tacka K, för att du så väl bakar dina poesirecept, att du så omsorgsfullt och vackert rör om i dina bunkrar av ord och bilder, för att på ett gourmetiskt vis baka de mest exklusiva diktverk. Det är förståeligt att du väljer att publicera såpass sällan som du gör, det blir ju fulländning allt du skriver, din känslighet och fingertoppsförmåga värker och mognar och jag, samt alla andra som uppskattar och njuter din konst, poesi jublar.
Du vet, som en tryffelkaka med de sötaste av solmogna jordgubbar och nyvispad grädde, sådan är din poesi. Jag älskar den och ja, hallelujah; lätt alltså! ; )
2009-06-06
|
|
|
|
Bodil Sandberg
Herreminje som du poetar..hur orden flödar och bär bilder
och minnen utan hejd..ja man minns när man läser..Hyland och Oscarsson och hans uppträde som chockerade så..vilken tid det var..så oskuldsfull
och syrenerna dansade för vinden ..oo jag blir rent nostalgisk
där jag sitter..vi hade en enorm syrenhäck på Högåsen..där jag är född..och hopprep hoppades kulor rullades
och mamma skrubbade tvätten på skurbräda - nej vi bodde
inte i ett höghus men ändåååååå..minnena flödar med dina ord
en helt fantastisk dikt min vän
2009-06-05
|
|
|
|
Melona
Om man läser till höger om kommentarsrutan här så står det uttryckligen att man ska kritisera texten, inte kritiken, nåväl;
det gör jag ju med stundvis. I vilket fall, käraste K; så har jag ännu inte hämtat mig efter denna läsupplevelsen, men vettig kommentar dröjer - men, jag vill bara påpeka för maestro Jacob här under
"P.S Om någon kallade min dikt typ, lätt
min bästa, skulle jag känna mig
förolämpad. För vad säger det om resten
av dikterna?"
att jag hyser största respekt och aktning för K´s poesi och konst, att jag menar att detta är så jävla fantastiskt bra att den slår undan det mesta av det hon tidigare skrivit; samt de allra flesta här inne. Jag hoppas och tror, att katt.inc förstod att jag menade hallelujah, inget annat.
2009-06-04
|
|
|
|
Mikael Lövkvist
Ahh, härligt! Du berättar om en tid och en plats. Jag får en känsla av att titta genom en filmkamera när jag läser dina ord. Kameran börjar med att svepa över gården där vid höghuset, för att sedan zooma in på lägenheterna och rummen. Jag tänkte att den här dikten skulle också göra sig väl i prosa. Det här skulle kunna bli en början på en novell, eller roman. Jag anar att det finns en i nästan oädnlig källa att ösa ur, och skriva om, vad gäller den här platsen, och de här människorna, i den tidsandan, på moder Jord.
2009-06-04
|
|
|
|
Sländan
Du är helt grymt fantastisk när det kommer till att skriva den här typen av texter! I en klass för sig, helt enkelt! Tack för läsningen.
2009-06-04
|
|
|
|
Melona
jag står stum.
tittar och har gåshud.
lätt ditt bästa k. lätt.
2009-06-03
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
ja är man seniorita of good vibrationer så är man, denna nostalgia är fan ta mig mer än blott underbar, ta bara dofterna, en eterisk mix av syrén å Oscarssons fillingar, bara en sådan sak, jag har längtat efter det blå huset, ty också jag är född där, dock femhundra kilometer nordost vart, å denna känsligt frampenslade katalogisering av de olika modellerna på kidsen, jag ler i mjugg, jo just spöklika synes de vara, syrenerna, likt klasar av försommarkött bågnar de i sin ymnighet, i sin iver att få oss att minnas svaret, på frågan varför finns jag till
2009-06-03
|
|
|
|
Lili Samuelsson
helt fantastisk, hur du knyter ihop inledningsraden med slutraderna och alla blickar,bilder och liv som vajar däremellan, jag gillar
2009-06-03
|
|
|
Nästa text
Föregående
katt.inc
|
