Sedan en händelse som jag har förträngt eller glömt, så har jag ett stort problem. Nämligen min alltför stora spegel. För när jag tittar in i den så visas en falsk, korrumperad avbild. Och vissa gånger ser jag två falska bilder! Som om den försöker övertyga mig, lura i mig att det är sanningen!

Till och med när jag går ut till sjön för att fiska "flaskpost" kan jag även där se samma lögner som spegeln målat upp. Fast nu har jag såklart gjort mig av med min spegel. Inte slagit sönder den utan sålt till någon som var nöjd med det hon såg. För pengarna köpte jag en till flaska och det lustiga var att försäljaren hälsade på mig som om vi hade setts förut. En trevlig prick!

I flaskan såg jag det jag ville se... Eller sanningen, menar jag! Jag hade under en tid haft problem med synen samt mina ben och eftersom jag ständigt var inomhus med neddragna gardiner så var det klart att det berodde på brist av solens kalla röda strålar. Så jag gick ut för att pigga upp mig och passade på att vattna mina brännässlor med resten av flaskans innehåll. Jag släppte taget om flaskan, den föll ner i återvinningen och handen kändes så tom.

Efter en välförtjänt tupplur vaknade jag till och såg min spegelbild i sjöns blanka vatten, och otroligt nog såg den ut som den hade gjort i flaskan. Insåg därför att något inte stämde riktigt, så jag sprang ivrigt mot ogräset och snubblade nästan,
så jag gick å efter tolfte steget var jag framme vid mitt mål.

Brännässlorna hade vissnat trots solens varma gula strålar. När jag såg det kände jag mig friskare än någonsin och efter varje dag som jag har tagit förblir sjöns vatten min livskraft. Jag förstår att inget kan berövas sitt värde, så mina upplevelser är inte värdelösa, men vad deras exakta värde är undrar jag.

Tack för att du inte ljög för mig, spegel.