I tider av vemod, där minnet går tillbaka till livets glada vårar,
ska vi ändå försöka se framåt, även om blicken ibland grumlas av tårar
när man ser på det dystra som händer, och hur allt har blivit
så ska man inte ge upp, utan försöka tänka på allt positivt som livet och ger och har givit

det är inte alla gånger lätt att leva i dessa tider
när man ser hur orättvisor sköljer över oss, och bara kan ana hur många i världen som lider
av nöd i krig och svält och har brist på både mat och vatten
medan de som är rika och lever i överflöd, klagar på den höga skatten

i vårat land får ju ingen längre vara sjuk, det har de styrande fastställt
men själva drabbas de ju inte, för de har det ganska gott ställt
de har inga sjukavdrag, har full lön och har senare en hög pension att vänta
de har så de klarar sig, med höga löner och sparade pengar, med fallskärmar och ränta på ränta

men alla som är sjuka ska skaffa sig arbete, oavsett om de klarar sig eller ej
eller får gå på sociala och nervärdera sig, och kanske ändå få ett nej
för nu är det meningen att man ska arbeta och kämpa trots sjukdom annars blir man vräkt från den plats där man bor
medan de folkvalda styrande, som inte provat någon nöd, sitter och bestämmer i sina nyputsade skor

vart är vi på väg, det är inte längre tillåtet att vara sjuk och få någon lön
och till arbetsförmedlingen och socialkontoret syns den växande kön
och dessutom finns det nästan inga jobb i dessa svåra tider
och där i riksdaghuset sitter många och sover under arbetstid, och ändå har betalt, men tror Ni att de sänder en tanke till alla som lider

det är därför inte lätt att se framåt just nu, men vi kan försöka ändå
resa oss och följa vägen framåt, även om det ibland kan vara svårt att gå
för om hoppet och tron på något bättre finns, och om vi i kärlek till varandra samarbetar, så kanske en dag vi kommer dit vi ska
för dessa tre ting är något som aldrig någon ifrån oss kan ta




© Ted Örnberg 2009
Foto:www.fotoakuten.se