klöser plasten
får av locket
rädda tårar trillar
drar in
deodorantens alkoholånga
krampar kraftlös
låter tänderna gräva
mjuka armen
kväver skriet
postakutabstinens

sex månader
många långa dagar
utan bedövning
istället för stolthet
river hjärtat ånger
nu finns bara framtid

rädslan för livstecken
jag skräms av
mina framåt steg
känner inte igen
tjejen dom ropar mitt namn efter